Skandinavien på langs

 Täppt i näsan, snoret rinner. Halsen känns sträv och det är tungt att svälja. Covid eller influensa? Eller både ock? Skit samma! En influensa kommer aldrig lägligt, men hellre få den nu än under själva turen. Det blir som ett gupp i vägen, man märker det när man passerar men det glömms fort bort. Det är trots allt ett par veckor kvar till avfärd. De senaste veckorna har gått åt till förberedelser. Både på arbetet där allt ska hanteras för en längre frånvaro, och hemma där långturen kräver planering och framförhållning i det som komma skall. Depålådor med torkad mat har redan skickats iväg, flera månader innan de kommer att hämtas upp, förutom den som ska till Grövelsjön. De öppnar först den 22:a december. Den får skickas senare. Träningen har anpassats till att innehålla vandring med fullastad ryggsäck. Varje tillfälle att gå tas till vara. Gå 15 kilometer för att handla en liter mjölk, varför inte? Man borde egentligen känna sig både mentalt och fysiskt redo för långtur efter all...

 Älgkött är för de flesta en exklusiv råvara. För oss som håller på med älgjakt kan det däremot bli något som finns i överflöd. Det avspeglar sig också i de maträtter som torkats inför långturen. Älgskav, pasta carbonara (av tjälknöl istället skinka), pulled pork (fast på älgfransyska), köttfärssås (på älgfärs). Älgkött är magert och lämpar sig utmärkt för torkning, MEN det blir tillslut svårt att hitta variation.  Efter en hel del laborerande med olika råvaror och recept har jag hittat en maträtt som funkar kanonbra att torka och som  bryter av den enahanda älgköttsdieten. Den kanske också ger en viss smak av det som väntar, en försmak av Barents hav? Fisk-och skaldjurspaella   Koka ihop en fond bestående av 1,5 l vatten, 3 fiskbuljongtärningar, 1/2 flaska skaldjursfond, ca 70 g tomatpuré, lite fisksås, oystersås och söt soyasås (typ ketjap manis). Bryn ca 8 dl avorio-ris i en större gryta med lite olja, späd successivt med fonden ovan.  Under tiden riset kokar...