En grop i vägen

 Täppt i näsan, snoret rinner. Halsen känns sträv och det är tungt att svälja. Covid eller influensa? Eller både ock? Skit samma!

En influensa kommer aldrig lägligt, men hellre få den nu än under själva turen. Det blir som ett gupp i vägen, man märker det när man passerar men det glömms fort bort. Det är trots allt ett par veckor kvar till avfärd.

De senaste veckorna har gått åt till förberedelser. Både på arbetet där allt ska hanteras för en längre frånvaro, och hemma där långturen kräver planering och framförhållning i det som komma skall.

Depålådor med torkad mat har redan skickats iväg, flera månader innan de kommer att hämtas upp, förutom den som ska till Grövelsjön. De öppnar först den 22:a december. Den får skickas senare.

Träningen har anpassats till att innehålla vandring med fullastad ryggsäck. Varje tillfälle att gå tas till vara. Gå 15 kilometer för att handla en liter mjölk, varför inte?

Man borde egentligen känna sig både mentalt och fysiskt redo för långtur efter all förberedelsetid, men av erfarenhet brukar det aldrig kännas så. Det är först efter fyra-fem dagar in på turen som känslan av närvaro brukar infinna sig. Ännu känns allt lite avlägset och verklighetsfrämmande.




Populära inlägg i den här bloggen

Dymossen-Orsala

Idre, en oplanerad slutstation

Skandinavien på langs