Skandinavien på langs

Jag vaknar upp. Det nya lättviktstältet är det absolut inget fel på, men när man ska göra allt så lätt som möjligt sker det på bekostnad av något annat. Innertältsdörren har halva sidan av myggnätstyg, vilket gör tältet dragit och kallt. Inget man tänker på under sommaren.  Jag har också glömt hur LÅNGSAMT spritköket är i förhållande till gas- och bensinköken jag normalt använder.  SMHI hade lovat uppehåll hela dagen, men det profetian var inte mycket att sätta sin tillit till. Ett lätt snöfall singlade ner hela sträckan jag gick idag, från Strängsered via småvägar upp mot Vråna och vidare till ett litet ställe som  heter Kråkered, ca 6 km söder om Sandhem. Imorgon hotade SMHI med vädervarningar igen, men vad ska man tro?  DE KAN HA FEL.... GOTT NYTT ÅR FÖRRESTEN......

Efter att ha spridit ut och torkat, diskt, tvättat och stökat med all utrustning och gjort en "omstart" är man alltid lite fundersam om man fick med sig allt. Vissa justeringar i utrustning är också gjorda. Tältet är utbytt mot en mindre och lättare modell, kärran har fått ett kapell och en förstärkning. Kängorna hade jag med till Gölingstorp ratades dock till fördel för mina kära gummistövlar. Det finns inget bättre i slask! Är man född i gummistövlar så är man. Tidigt på morgonen sa Lena och Tessi hej då och gav sig iväg hemmåt mot Gällivare i bil. Några timmar senare hade även jag all utrustning packad och klar för avfärd. Härfrån skulle det bli en solofärd upp mot Mora var det tänkt, men intresset för vandring har till min stora glädje spridigt sig i släktleden så det blev en större skara ivriga fotgängare som temporärt mönstrade på "Skandinavien på langs" med både Ulrika och Erik (som tillhör de rutinerade med en etapp i benen sedan tidigare) samt Patrik, Stina...

Mitt i en korsning mellan Dalstorp, Nittorp och Ljungsarp ligger ett antal gårdar. Platsen är så pass stor att Lantmäteriet har gett den namnet Gölingstorp. Den kanske är mest känd för marknadsbyn, där det är marknad varje vår och höst. Det var också här som jag, brorsan och syrran växte upp. Därav har Gölingstorp också blivit ett naturligt etappstopp på "Skandinavien på langs". Det är också här som gamla minnen blommar upp. Bland annat var det vid ett tillfälle som brorsan och jag i vår ungdom bestämde oss för att sänka farten på trafiken genom byn genom att kasta äpplen på bilar och lastbilar som passerade. Eftersom vi hade ett stort antal äppelträd i trädgården fanns det gott om ammunition både i form av hårda vinteräpplen och mjuk, halvrutten fallfrukt. Vid korsningen saktade trafiken ofta in och då fick man den bästa chansen att få in en fullträff. Ibland small det i plåten, ibland blev det till äppelmos, beroende på vilken frukttyp som användes. Vid ett tillfälle stanna...

Natten bjuder på 1 dm nysnö och tältet är plaskblött. Vi drar vidare längs den gamla järnvägsbanken mellan Ambjörnarp och Tranemo. Kramsnön suger och vi väljer att gå upp på den nyplogade vägen. Det är så stor skillnad!  Det tar inte speciellt lång tid innan det börjar regna. När vi ankommer Tranemo har vi 100% luftfuktighet ända in på kroppen. Vi tar ett kort stopp på ICA för att köpa en dricka och lite tilltugg, sedan vidare i regnet. Det blir korta stopp så att kropptemperaturen inte sjunker. Efter en korsning av järnvägsspåret i Brandsmo upptäcker vi att Coca-cola flaskan som vi spände fast på kärran har lyckats smita. Den fick vi inte mycket glädje av.  Efter Algustorp ringer syrran (Ulrika), brorsan (Ulf) och brorsonen (Erik). De kommer och möter upp oss strax före Ryfors! Helt plötsligt går tiden och kilometrarna fortare igen. Det käns lite som Forrest Gump, en massa anhängare som börjar gå med oss! Jag hoppas att det fortsätter så hela vägen till Mora! Vi anländer till...

Den första kilometern för dagen drar iväg som ett rinnande vatten, knappt märkbart har den passrat. Ju längre dagen går så blir de bara längre och längre. Den sista kan uplevas som en halv evighet. Det är märkligt hur en kilometer kan upplevas så olika. Vi packar ihop ett frostigt tält. Solen böjar dyka upp på en klarblå himmel. Det ser ut som en riktigt fin dag som kontrast till det myckna regnandet. Dagen bjuder som vanligt på ett 70-80-tal vägkorsningar och stickvägar som måste granskas för att inte göra "misstag" i orienteringen. Vanligtvis har rutten lagts så att vi passerar över gårdplanen mellan huset och ladugården, där en körväg går in mot ägorna och in i skogen. Därifrån kan en stig ansluta till nästa inäga där vi kommer ut bakom nästa ladugård och så fortsätter färden vidare.  Morgondagen skulle bjuda på både snö och regn så vi går vidare så länge vi orkar för att få en kortare anmarsch mot Gölingstorp. Vi passerar både Sjötofta och Ambjörnarp innan vi slår läger e...

Vi vaknar av att tältet håller på att fall in. Taket bågnar kraftig innan jag sparkar till i innertältet så att ett ca 10 cm tjockt blötsnölager glider av. Någon snö hade prognosen inte visat, snarare ett lätt regn som skulle avta på morgonen. Så kan det bli. Det är lätt att se det som en motgång, men det handlar främst om att hantera sina egna förväntningar på vädret.  Kärran rullar trögt i nysnön. Kramsnön klibbar fast och fyller hjulnaven. Det är bara att bita ihop och samtidigt anpassa farten. När vi kommer upp på plogade vägar går det genast bättre. Lägre norrut blir också snömängden mindre. Vissa vägar är plogade, andra inte. På de allra minsta vägarna som går genom tät granskog har knappast någon snö nått ner till marken. I Burseryd handlar det nödvändigaste innan vi efter 25 km slår läger i en mörk, blöt, smålänsk granskog. Ett överraskande snöfall! Smålänsk hagmark i vinterskrud. I den täta granskogen når inte snön ner till marken. Trögrullat.

Som vanligt smattrar regnet tältduken på morgonen. Trots allt har vi lite tur med vädret då det mesta regnet har fallit på natten. Tältet blir blött men vi håller oss torra.  Vi drar oss mot Hyltebruk under dagen. Här väntar extra campinggas till både lykta och kök. En gastub gömde vi i skogen på vägen ner till Smygehuk, en andra gasbehållare ordnades via Måns på Hylte lantmänn som för dagen hade stängt, men han levererade gasen till Coop igår så att vi kunde hämta den där idag. Allt går att lösa med god vilja! Idag stötte Tessi upp sin första tjäder. Jag blev fundersam om det var en Hallands-tjäder eller Smålands-tjäder. Förvirringen blev inte mindre när jag såg en skylt där det stod "Hallandsleden". Var vi inte i Småland nyss??? Efter ett viss utredningsarbete kunde jag konstatera att vi befinner oss i landskapet Småland men i Hallands län. Smålands län väntar på oss imorgon. Som sagt, allting har en gräns men vissa saker verkar ha flera. Kan man inte komma överens kan man ...

Tanken var att idag gå vidare mot Simlågsdalen, men efter gårdagen problem med att passera Assman smiddes nya färdplaner. Istället tog vi  en västligare rutt via Esmared och småvägar upp till St. Allgunnen.  Det är slående hur nyfikna alla hästar är när vi passerar! Ofta tittar de upp och glor ett tag. Sedan kommer de travande. Idag hade vi en liten armé av shetlandsponnys som tog följe med oss så långt stängslet tillät.  I skogen hittade vi ockå en skylt som skiljde Halland från Småland. Det går med andra ord åt rätt håll för oss. Bye bye Halland! Campingsgas har varit en utmaning för oss att å tag på. I Norrbotten kan man ju förvänta sig att det finns på varenda bensinstation med heder. Här får man inte tag annat än på stora gasoltuber till husbilar. Det drar man inte runt med, inte ens med cykelkärra. Jag funderar starkt på att byta gasköket mot ett traditionellt spritkök när jag går vidare från Gölingtorp. Rödsprit finns att köpa på nästa alla småaffärer. Trangia är a...

Igår inföll vintersolståndet. Idag ska det tydligen vara några sekunder ljusare. Det är ju inget man märker såklart, men det är en markant skillnad mellan södra och norra Sverige. Här i Halland har vi vandringsljus från 08.30 till 15.30. Det blir ett antal timmar i tältet, men dagarna är ändå tillräckligt långa för att gå 20-30 km. Natten har varit lite kallare med minusgrader. Det blir lite rimrost i tältet men det är betydligt torrare än det blöta tillståndet som rådde tidigare under färden. Vi vandrar in mot Knäred på den lite halkiga vägen. Ett kort stopp vid Coop innan färden går vidare norrut. Det är första dagen med riktigt fint väder. Sol och ett par minusgrader i luften. Kilometrarna rullar på. Vi följer gräsen mot ett militärt övningsfält där man anlagt en väg som inte följer gängse norm. Den går backe upp och backe ner den kuperade terrängen. Drar man en kärra älskar man inte sådana vägar. Innan vi planerade att slå läger skulle vi passera en mindre bro längs en skogsbilväg....

Det envetna regnandet har under natten övergått i snöblask som ligger som en tunn matta på marken. På vägarna övergår snön i slask som ger dragkärran ett ökat motstånd. Trots det gör kärran stor skillnad! Väderprognosen har lovat uppklarnande väder då vi vandrar iväg från Åsljunga. Efter en timma har vi uppehåll.  Tessi har nu piggnat till ordentligt efter vilodagen. Hon drar och rycker, stannar och nosar på rådjursspår, skäller på hästar, hundar och allt annat som kommer i vår väg.  I Hishult handlar vi och fyller på vatten innan vi går vidare mot Knäred. Färdrutten har delvis anpassats för både kärran och snöfallet, vilket innebär att alltför små stigar undviks. Det innebär samtidigt att vi ibland för traska på små asfalterade vägar istället. Det blir en kompromiss. Idag lämnade vi också Skåne bakom oss för att passera in i Hallands län.  Bye bye Skåne, välkommen Halland! Det finns en gräns för allt, även för Hallands län. Natten snöfall har skapat nya förutsättningar. ...

Vi tar en taktiskt vilodag idag, efter 6 dagars vandring. Ett oväder med 23 mm regn gör inte att man hoppar jämfota av glädje precis.  En vilodag kan komma lägligt när man är riktigt trött och verkligen behöver återhämtning. Då kan man njuta av varje minuts inaktivitet. Den kan också vara smått stressande om man har lagt upp en färdplan som riskerar att förskjutas. Antalet avverkade kilometrar står kvar på noll, hela dagen. Ibland måste man bara stanna upp och tänka efter. Varför är tiden så viktigt? Varför har vi så bråttom? Vad är det som inte kan vänta till morgondagen? Hur som helst idag tog vi bussen in till Örkelljunga. I hundaffären införskaffades nya "gummistövlar" till Tessi, hon vill inte vara sämre än Husse. Även en ny värmeväst stod på önskelistan. Förutom hundshopen och  matvaruaffären besöktes även en byggfirma för inköp av 1 st läktbräda som kapades i två lagom långa bitar. Därefter bussresa tillbaka till Åsljunga. Allt i ett riktigt ruskväder. Efter en del sni...

Efter att ha granskat väderprognosen för de kommande dagarna där det lovades 25-40 mm regn på torsdag bestämde vi för att göra en lite kortare dagsetapp till Sjökaptensgårdens B & B i Åsljunga för att vänta ut det värsta skitvädret imorgon. Idag har vi testat vad man kan göra och inte göra med en cykelkärra. Eftersom draganordningen består av ett fasttejpat sopskaft som dagen till ära kompletterats med ett hundkoppel för att få ett acceptabelt balaserat drag från båda sidor, är denna lösning att anse som högst temporär och tillfällig. Dagens etapp gick främst på grusvägar, där kärran var till stor hjälp. Hjulet som uppfinning ska inte underskattas! Den planerade färdrutten hade dock några utmaningar med flera sträckor bestående av mindre skogsvägar och stigar. Här visade sig kärran inte vara lika samarbetsvillig, snarare trilsk och lite små tjurig. Men det går ju inte an att bli förbannad på en cykelkärra, det löns som inte. Värst blev det när vi hamnade i en markberedd granplanter...

 Igår kväll kändes trötta fötter och stela axlar lite extra. När gaslampa hade slocknat började jag fundera. Undra om det inte hade varit betydligt enklare att dra packningen med en liten cykelkärra? Snart började vi googla på cykelkärror i allmänhet och cykelkärror i Perstorp i synnerhet. Till vår stora förvåning får vi träff på en begagnad kärra i Perstorp för 250 spänn! Efter ett snabbt meddelande hade vi bokat upp den! Morgonen såg annars ut som alla andra mornar, lätt regn på tältduken och en utrustning som antingen är fuktigt eller dyblöt. Vi satte av med Perstorp i sikte, ca 12 kilometer bort. Tessi tycker våra vägväl längs grusvägarna "suger". Hon haltar fram i det vassa gruset. Även det ska vi försöka råda bot på i Perstorp.  Väl framme ringer vi Thomas som säljer cykelkärran, eftersom det har börjat regna på riktigt nu bestämmer vi att vi sover inomhus en natt, men så enkelt är det inte i Perstorp. Det gamla hotellet är ombyggt till skola. Det finns inga övernattnin...

Det smattrar i tältduken. Det har det gjort hela natten. På mogonen har det övergått i ett duggregn som sedan envetet håller i sig resten av dagen.  Vi snirkar oss fram längs småvägarna. I Stehag handlar vi det nödvändigaste. Färdutten går via Rönneholms slott. De varnar för att "obehöriga äga ej tillträde", men det hindrar inte oss. Vi morskar upp oss och fortsätter. När vi väl är framme står det "Välkommen till Rönneholms kriminalvårdsanstalt". Då förstod vi varför de inte ville ha en massa folk springande i onödan där. Tyvärr var det en alldeles för bra genväg för oss som vi inte ville missa. Vi traskar vidare och lämnar de skånska slätterna bakom oss. In i mer skogliga marker med småbruk. Vi slår läger i en gammal kohage utanför Tornsborg (Färingtofta) efter 24 kilometer. Imorgon tar vi sikte mot Perstorp, eller "Pässtååp" som en äkta skåning skulle uttrycka det. Tätlampan är värd sin vikt i guld. Röneholm- Slott eller finka? Ömsom grusväg, ömsom asfal...

 Vi river tältet och vandrar in till Harlösa. Det börjar kännas i kroppen att ryggsäcken väger. Efter Romseleåsen kommer nästa lågland med kilometerlånga slätter. Man kan lätt tappa fokus och se det som transportsträckor. Stora slätter som ska passeras, men det är först då man upplever dess verkliga storlek. Efter en 22 kilometer hade vi planerat att slå läger, det fanns en grön skogsyta på kartan. När vi väl kom fram visade sig vara en julgransodling. Inget man slår upp tältet i.  Imorgon ser det ut som om vi kommer att lägga skånes slättland bakom oss. Det blir mer skog i vår väg, eller kanske fler julgransodlingar..... Mot Harlösa. Balansgång. Fler än vi som är på vandring tydligen.

 Mitt i natten har vi haft besök av en kronhjort som började bröla. Tessi verkade inte bry sig. Däremot sätter hon sig i givakt varje gång de skjuter med gasolkanoner vid Sturups skjutfält.  Vi river tältet och drar vidare norrut, mot bok- och ekskogarna i Häckebergs naturreservat. Upp över Romeleåsen i en mer kuperad del av Skåne. Vi går delar av Skåneleden där den kommer i vår väg. Det värker i benen från gårdagens strapatser. Det kanske är så att det är den andra dagen som är värst? När träningsvärken börjar krypa sig på och fötterna börjar ömma.  Kilometrarna ömsom kryper fram, ömsom tar ett skutt, allt beror på hur kroppen känns för tillfället. Helt plötsligt är vi i Veberöd och på väg in i Revinge skjutfält. Bommarna är öppna så man får passera om det inte står annat på skyltarna, däremot hänvisas tältare till campingplatser. Strax före Krankesjön ber vi om dricksvatten innan vi slår läger efter ca 22 km. Rast vid ett vindskydd på Romeleåsen. Skåneleden. Bokskog, in...

Det börjar ljusna när vi lyfter upp ryggsäckarna och börjar gå. I vår iver lyckas vi gå fel väg och hamnar rätt ut i den skånska myllan. Vi får korsa över en gigantisk åker för att komma in på det planerade färdspåret. Tessi tyckte det var ett genidrag då det flög upp en massa fasaner ur buskarna, ett 10-tal rådjur och en fälthare. En kanonstart om man är finnspets.  Vi följer småvägarna norrut genom småbyar och över ännu större fält. Ju längre vi går dess mer ekdungar passerar vi.  Ryggsäcken börjar så sakteliga nöta på axlarna ju längre dagen går. Första dagen brukar vara bland de värsta. Kroppen är inte van. Allt ska nötas in. Den får undan för undan anpassa sig för de krav som ställs.  Vi slår läger i en ekdunge efter ca 26 km.  Offroad i den skånska myllan. Easy heter det på riktig engelska. Gängkriminella och mördarsniglar,  skåningarna har det inte lätt. On the road again.