Mot Mora!

-

Efter att ha spridit ut och torkat, diskt, tvättat och stökat med all utrustning och gjort en "omstart" är man alltid lite fundersam om man fick med sig allt. Vissa justeringar i utrustning är också gjorda. Tältet är utbytt mot en mindre och lättare modell, kärran har fått ett kapell och en förstärkning. Kängorna hade jag med till Gölingstorp ratades dock till fördel för mina kära gummistövlar. Det finns inget bättre i slask! Är man född i gummistövlar så är man.

Tidigt på morgonen sa Lena och Tessi hej då och gav sig iväg hemmåt mot Gällivare i bil. Några timmar senare hade även jag all utrustning packad och klar för avfärd. Härfrån skulle det bli en solofärd upp mot Mora var det tänkt, men intresset för vandring har till min stora glädje spridigt sig i släktleden så det blev en större skara ivriga fotgängare som temporärt mönstrade på "Skandinavien på langs" med både Ulrika och Erik (som tillhör de rutinerade med en etapp i benen sedan tidigare) samt Patrik, Stina och Jackie, de flesta lyssnande till efternamnet Tyrén.

Den första delen går längs kända gamla vägar, några nya har tillkommit, men det mesta är ändå välkänt. Det är på den växande skogen man själv inser att man också blivit äldre, var det inte en granplantering här för trettio år sedan?

Färden går mot Jönsagårń, Backgårń och ner mot Hållanders sågverk. Stina och Jackie viker av. Jackie är extra förtjust i kärrans gummidäck som hon gärna vill sätta tänderna i. Skidstavar med stora trugor är också nyheter för en ung schäfer. Ulrika och Patrik önskar oss lycka till vid Boarp. Jag och brorsonen Erik fortsätter. Ju längre vi går dess mer okända marker möter både mig och Erik. Grönahög, Köttkulla, Vrångared, Tokared och alla möjliga namn man kan döpa byar och ställen till passeras. Mitt i allt dyker Pelle Björklund upp ur ingenstans, en gammal klasskompis från skoltiden. Världen är liten!

Efter en burk med Bullens pilsnerkorv går vi de sista kilometrarna och slår upp tältet för natten efter 25,7 kilometer. Erik har varit med hela dag, smått imponerand och väldigt positivt överraskad över den prestationen kommer Stina och Ulf och bjuder på fika och hemtransport. 

Det är också nu det blir så uppenbart att man blir ensam kvar, i skogen, i en tillagande skymning, på min forsatta färd norrut. Imorgon väntar nästa dag. Första dagen på resten av turen.

Ett vakande öga över all utrustning.


Startklart!

Erik axlar en komplett långfärdsutrustning.


Populära inlägg i den här bloggen

Dymossen-Orsala

-
Bild
Idag har det långa vägsträckor kantade med skog och mer glest med bebyggelse. Ett av undantagen har varit Lindesnäs, där jag knackade på hos Babs Konst och keramik för att be om vatten. "Kom in! Det är bara att ta vatten i köket" säger Barbro och Wilhelm som sitter i vardagsrummet. Man känner sig verkligen som hemma efter bara 15 sekunder! Vi pratar en stund om långturen och om allt annat som händer här i livet innan det är dags att dra vidare. Det är sådana möten man minns, av människor som verkligen vill hjälpa. Med eftermiddagen kommer ett lättare snöfall. Jag stretar på i ca 27 km innan jag pulsar in i skogen och slår läger strax norr om Orsala. Idag byter jag markpinnarna mot grankvistar, det funkar bättre för att få fast tältet i snön. Det har nu gått en månad sedan starten i Smygehuk. Det är uppskattningsvis ytterligare tre dagars vandring innan jag kommer fram till Mora.  Vattenpåfyllnings hos Barbro i Lindesnäs. Babs konst och keramik.  Snöfall över sundet vid Orsala...
Read more »

Idre, en oplanerad slutstation

-
Bild
Det blir inte alltid som man tänkt.  De sista dagarna har varit tunga med låga energinivåer.  Idag kom jag fram till Idre och känner att soppa-tanken är helt tom! Det har varit fettförbränning från första kilometern! Jag inser att fortsätta långturen med Vita bandet från Grövelsjön med ytterligare 130 mil med så låga energinivåer inte kommer att funka. Det är heller inget man "fixar" på några dagar. Tidsmässigt ser det ut som om jag ligger bra till på kartan, men energimässigt är vi på botten och letar de sista kalorierna.  Jag har därför efter 44 dagar och 1002 km valt att avsluta långturen. Nordkinn ligger fortfaranade orimligt långt bort och drömmen om att göra hela Skandinavien på langs kommer den här gången inte att bli verklighet. Energin räcker inte till, vilket bara är att acceptera. Bästa turhälsningar Håkan  Ibland tar livet andra vägar än vad man planerat från början. Det blev ett oväntat avslut i Idre och inte Nordkinn, via Grövelsjön....
Read more »

Skandinavien på langs

-
Bild
 Efter Vita bandet 2019 och Norra triangeln 2022 började funderingarna ta fart om nya utmaningar. Varför inte göra en Skandinavisk version av "Norge på langs?  Att ta sig från Skandinaviska halvöns sydligaste punkt,  Smygehuk , till dess nordligaste fastlandspunkt  Nordkinn ? Snart började tankarna ta form och drömmarna få fäste.  Målsättningen är att  starta i mitten på december 2023 till fots i Smygehuk och gå längs grusvägar, stigar och skogsbilvägar upp till Mora. I Mora byts förhoppningsvis ryggsäck och vandringsskor mot skidor och pulka. Allt beror på snöförhållandena. Målsättningen är att starta skidåkningen med att åka Vasaloppet bakvägen till Sälen för att skida vidare upp mot Grövelsjön. Grövelsjön utgör startpunkten för Fjällfararnas Vita band som går längs hela den Svenska fjällkedjan, upp till Treriksröset. Från Treriksröset börjar den sista etappen via Kilpisjärvi- Kautokeino-Finnmarksvidda för att avslutas på Nordkinn, Skandinaviens och Eur...
Read more »