Ambjörnarp

Den första kilometern för dagen drar iväg som ett rinnande vatten, knappt märkbart har den passrat. Ju längre dagen går så blir de bara längre och längre. Den sista kan uplevas som en halv evighet. Det är märkligt hur en kilometer kan upplevas så olika.

Vi packar ihop ett frostigt tält. Solen böjar dyka upp på en klarblå himmel. Det ser ut som en riktigt fin dag som kontrast till det myckna regnandet. Dagen bjuder som vanligt på ett 70-80-tal vägkorsningar och stickvägar som måste granskas för att inte göra "misstag" i orienteringen. Vanligtvis har rutten lagts så att vi passerar över gårdplanen mellan huset och ladugården, där en körväg går in mot ägorna och in i skogen. Därifrån kan en stig ansluta till nästa inäga där vi kommer ut bakom nästa ladugård och så fortsätter färden vidare. 

Morgondagen skulle bjuda på både snö och regn så vi går vidare så länge vi orkar för att få en kortare anmarsch mot Gölingstorp. Vi passerar både Sjötofta och Ambjörnarp innan vi slår läger efter 29 km.

Det går som på räls!
I allafall efter den nedlagda järnvägen mellan Sjötofta och Ambjörnarp. Tyvärr är kärran mer anpassade till smalspårig järnväg.

Nedlagd järnväg som är omgjord till cykelväg mellan Ambjörnarp och Tranemo. Spikrakt och inte en höjdkurva att passera.

......och där kom Västra Götaland som på beställning. Det går i rätt riktning.